dag 19

Drygt två veckor har gått med min roaccutanbehandling, sen sist jag skrev så har det hänt en del. under den första veckaan tyckte jag inte att det hände så mycket, men en dag vaknade jag och hade svullnat upp i ansiktet, huden kändes för trång och det gjorde ont överallt. jag förstod att något var påväg och dagen efter så ringde jag till min hudläkare och till vårdcentralen och på båda ställena fick jag telefontid på fredagen (jag ringde på måndagen). JAHA vad ska man göra då då ? 

   Jag lade på kalla handdukar, jag baddade ansiktet med kallt vatten och till sist slutade det värst ömma och jag kunde sova. men sen var det hur man såg ut också... Rödsvullen och det såg infekterat ut. De första  dagarna var värst och jag hade ingen lust att gå ut och visa mig för folk, till och med att gå ut med hunden var ett stort probelem.

   Men inte nog med det! jag mådde illa också! sådär äckligt illa, som när man var liten och åksjuk eller under tonårens vilda fester då man lärde sig hur mycket sprit man kunde dricka innan man spydde. USCH! Jag blev såklart nervös och ringde sjukvårdsupplysningen, de frågade skrämt om jag var gravid och att det var MYCKET FARLIGT för fostret att äta roaccutan. MEN JAAAAG VET att man inte ska bli gravid när man äter roaccutan,jag tycker inte de gör annat än att tjata om det. Och även om jag säger att min man är rena supermannen så skulle jag bli jävligt förvånad om hans simmare tar sig förbi både kondom och p-piller. Men vi kom fram till att det antagligen var en reaktion på p-pillrena som jag blev illamående av. wihooo morgonillamående också så kul! svullen och ömmande bröst fan va roligt det är när man får alla nackdelar med att vara gravid, men inte får ut någon unge i slutet..

    Men fredagen kom och jag fick prata med min läkare på vårdcentralen och på hud, vårdcentralen kunde inte göra så mycket utan jag fick åka upp till akkis och där visade jag upp mig för min läkare och en av hennes kollegor. Oj oj! ett snabbt samtal mellan de två läkarna som jag knappt förstod ett ord av sen var det kortisontabletter (de smakar apa), kortisonkräm och en tablett mindre av roaccutanet per dag. Jag gick hem och undrade varför jag hade fått en tid idag (måndag) eftersom jag trodde att det skulle ta ett tag innan kortisonet skulle hjälpa, men icke sa nicke bara ett par timmar senare så hade huden lugnat sig och idag så har huden till och med börjat bli slät på sina ställen, den är fortfarande röd, men mer en djupröd färg inte som den signalröda färgen som hela mitt ansikte hade innan helgen. Skönt, nu kan man andas ut för den här gången. Men en nackdel som har kommit nu är TORKAN, det kliar fan över hela kroppen, värst på knäna, läpparna och i nacken.. Propylessen står nu alltid vid min sida!

Dag 6 av 243

Idag har det varit en bra dag! Vaknade torr om näsan, men jag hade inte ont i ansiktet. Det hade inte heller kommit några nya finnar utan det kändes mer som om de jag har håller på att torka ut! Glad i hågen gick jag upp och gick ut med hunden i regnet, sedan kom min älskade mamma på besök och vi åt lunch och pratade en massa. 

   Efter att mamma hade gått var det dags för tvättstugan, där upptäckte jag dock att jag SNABBT blev torr om händerna. Men nu lite propyless senare så käns händerna som vanligt igen. 

   Åh jag glömde nästan! Jag har fått min bivaxsalva! Det luktar UNDERBART jag vill bara krypa in i burken och leva i en lavendeldoftande värld! Och den gjorde underverk för mina läppar som också börjar torka ut nu. Mumsfilibabba! Jag får verkligen tänka på att låta bli att slicka i mig salvan, den smakar lika gott som den luktar! 

dag 4 av 243

Idag har det gjort ONT, ansiktet känns utsträckt av alla nya finnar och pannan är uppsvullen och värker.
USCH det känns precis som i början innan jag började med alla mediciner. Men jaja jag visste ju att det här skulle hända. Jag får fortsätta med kalla omslag och försöka tänka på något annat.
   Idag har jag sovit större delen av dagen, vet inte varför men jag har varit helt slut och inte orkat göra någonting. Jag undrar om det är ögonen, medicinen eller något annat som gör att jag blir så trött. Det där med  att göra en rolig sak om dagen förstörs lite av att ansiktet ser ut som det gör och dessutom gör ont. Man blir ju inte direkt på bra humör av att ha ont och känna sig obekväm. Nu vill jag helst inte gå ut alls igen, det var så skönt när jag började gå ut igen men nu känns det som om jag har tagit ett steg tillbaka..
   Huden i övrigt känns okej ingen överdriven torrhet, men jag såg att jag hade flagnat lite på näsan. Annars finns det inget att rapportera.

Bara 240 dagar kvar

Idag har det kliat! Det kliar på armarna och på magen, men mest av allt så kliar det i ansiktet! Jag vet inte om det är torrheten eller om det är för att det börjar ploppa upp mer acne i ansiktet.. Antagligen både och. Händerna har jag smörjet in en gång idag och jag har bara en prick kvar från igår. 

   Justdet det har kliat i hårbotten idag också, antagligen för att jag tvättade håret för första gången sen jag började med roaccutan. Men nu har jag beställt schampo, hårinpackning, gel och ansiktsrengöring från något aleoveraföretag. Vi får hoppas att de är så bra som de påstår. Det ska i alla fall inte vara en massa onödigt skit i dem så vi får hoppas att de fungerar bra på min hud. Jag får skriva ett omdöme när jag har provat grejerna. 

   Den produkt jag verkligen hoppas är bra är ansiktsrengöringen så att jag kan börja sminka över mitt sargade ansikte. Jag känner att jag måste bli noggrannare med vantar så att jag inte ska behöva utsätta händerna för onödig kyla. 

   Vi var och kollade på berthåga kyrkogård på deras allhelgonautsmyckning, det var väldigt fint och spöklikt med all dimma och alla tända ljus. Jag skänker en tanke till alla som jag har förlorat genom åren och till alla anhöriga som sörjer de som har gått bort. 

   Nu hoppas jag verkligen att mina glasögon kommer snabbt, jag vaknade nämligen i morse med grusade och ömma ögon och kunde knappt se på tv. Jag får snabbt ont i huvudet och jag kan inte läsa för liten text. Mycket irriterande när man ska läsa på mobilen och knappt ser vad som står i meddelandena eller att jag i skrivande stund måste förstora texten till det dubbla för att se det jag skriver. 

   Jag har börjat äta och smörja in läpparna med kokosolja och det är en väldigt bra produkt som jag varmt rekommenderar till alla! Dock har den egenheten att den blir flytande vid 25 grader så att ha en liten burk i fickan och sedan sitta i en soffa under en filt är inte så smart, tack och lov så läckte inte burken men när oljan stelnade så låg burken på sidan så nu måste jag smälta om den för att få ordning på smörjan. Den godaste smoothien åt jag i alla fall i morse. Recept: vaniljyoghurt, frysta hallon, banan, honung och kokosolja. Det smakar som semester! Om jag blundade kunde jag nästan höra havet skvalpa och känna den varma sanden mellan tårna. MUMS!! 

   Imorgon blir det en lugn dag, jag hade tänkt sy något kul, men eftersom jag inte ser så bra så tror jag att det får bli när brillorna har kommit. KOM SNABBT! Min äkta hälft ska åka och spela badminton så jag och hunden blir ensamma hemma.

Dag 1av 243

Okej det jag kan konstatera efter den här första dagen med roaccutan är att jag har blivit VÄLDIGT medveten om allt i min kropp. Varenda litet hårstrå på kroppen har blivit som ett morrhår som känner och registrerar ALLT. Jag tror inte att jag har fått några biverkningar än, men hypokondrikern i mig har redan registrerat allt som skulle kunna vara en biverkning, jag lovar att jag nästan kunnat känna levern skrumpna ihop lite i kroppen.. Dockor jag inte helt säker på var levern sitter så det kan lika gärna vara något annat som skrumpnat ihop. Antagligen min hjärna.. Det är både bra och dåligt att läsa bloggar och artiklar om folk som har ätit roaccutan, det är bra på så vis att alla verkar vara nöjda med att de har tagit sig igenom det hela trots att vägen dit inte verkar ha varit en dans på rosor. Det dåliga är att det finns verkligen några otrevliga biverkningar! Men nu har jag gjort en lista på krämer, salvor, cerat, ansiktsrengöring och schampon som jag kan ha användning för under min torrhetsperiod som tyvärr verkar vara en ovidkommlig biverkning. 

   En glad sak är i alla fall att mina glasögon kommer snart, jag har i alla år längtat efter att få glasögon, men varje gång jag varit hos optikern så har jag fått diagnosen hökögon och jag har fått trava iväg utan brillor. Men nu (äntligen) ska jag få glasögon, jag är tydligen astigmatisk. Vilket betydde att jag köpte två par svindyra skitsnygga bågar som jag kommer ha på mig med stolthet. Hoppas bara att jag inte får för torra ögon av roaccutanet, snygga bågar och röda svullna ögon är nog ingen hit. Men jag har ju i och för sig ett rött och svullet ansikte så det kan ju knappast se värre ut. Desto bättre när kuren är över så jag kan glassa runt i mina snygga brillor och snygga face! 

   Jag har känt att det har kliat över hela ansiktet idag, men det gjorde det igår också så jag tror jag ger det ett par dagar innan jag börjar smörja in mig med diverse salvor. Jag har dock fuskat och börjat med min decubal lips & dry spots balm för mina torra läppar (vilket jag alltid får när det börjar bli kallare) vi får se om jag har gjort mig själv en björntjänst. Det får bli försvarets hudsalva tills läpparna blir outhärdliga! Men när ska man börja smörja in sig? Man vill ju inte att kroppen ska ställa in sig på en för fet salva för snabbt så den inte ger någon effekt när torrheten verkligen sätter igång.. Jag borde kanske ringa någon på akkis och fråga.. 

   Jag var till vårdcentralen idag för min stresshantering och för förnyelse av sjukskrivningen. Två veckor till av tummrullande och navelpillande. Det värsta är att jag måste ringa till mitt nya jobb och säga att jag blir hemma.. Vill faktiskt tillbaka till vardagen och få ett normalt liv igen, men kanske inte så bra att skrämma livet ur ungarna första dagen på jobbet särskilt nu i halloweentider. 

   Nu borde jag sova och samla lite krafter till morgondagens utflykt till sommarstugan, som äntligen ska få skorstenarna fixade så man kan vara där även på vintern. 

Sov gott 

Isotretinoin orifarm 10mg

Nu har det börjat. 

Drygt två månader har det tagit för mig att ta mig hit, till första dagen. Första dagen av en åtta månaders behandling mot min akuta acne. Vägen hit har präglats av många felaktiga diagnoser, remisser, kuratorer, kbt-behandlingar, besök på vårdcentralen och akademiska sjukhuset,men nu har jag äntligen stoppat i mig de fyra första tabletterna. Nu är det väl bara att vänta på biverkningarna.. Undrar vilka jag får... Hm helst av allt vill jag inte ha några leverskador eller skador på njurarna, eller diabetes och för höga kolesterolvärden, eller depression och torr och sprucken hud. Nej inget verkar speciellt kul, men jag har kommit fram till att riskerna är värda bara jag kan visa mig bland folk igen! 

   Det var nämligen så att jag helt utan förvarning började få stora ömmande 'blåsor' på hakan sedan följdes det upp av varande sår på hakan.. Mystiskt tänkte jag och gick till vårdcentralen, där fick jag snabbt beskedet SVINKOPPOR! Ajdå, det blir sjukskrivning och hem och knapra tabletter och smörj på salvor i en vecka. Men en vecka gick och det blev inte ett dugg bättre utan det spred sig till hakan.. Tillbaka till vårdcentralen! -OJ det här är de värsta svinkopporna som jag någonsin sett! Säger en läkare och stirrar på mitt ansikte som om det var en ailien som hade byggt bo på min haka. Det tas prover från hakan och pannan och jag skickas hem än en gång men nya salvor och piller.

   En vecka senare har det tärt så mycket på mig att inte kunna visa mig ute att jag storgråtandes sitter på toaletten på vårdcentralen och funderar på att aldrig visa mig ute igen. Eftersom en liten flicka har stirrat och pekat på mitt ansikte. Och jag vet ju att små barn är nyfikna och att man inte ska ta åt sig, men det var nog den värsta knäcken mitt självförtroende någonsin har fått... Jaja jag torkade tårarna och tackade mig själv för att jag låtit håret växa så långt att om jag lutar ner huvudet så blir set som ett tjockt varmt tält att gömma ansiktet i. Efter en stund så får jag komma in till läkaren som säger att proverna visade negativt och att det tydligen inte är svinkoppor... -suck! Men vad är det då? Ingen vet något så jag får äntligen en remiss till hud på akkis, men först så tar läkaren och hämtar en annan läkare och de står och stirrar närgånget på mig och mitt krossade självförtroende. Jag gråter en skvätt när jag går hem också och min man kommer hem till ett gråtande vrak.. 

   Någon vecka senare så får jag träffa en läkare på hud och jag är så nervös och så nerbruten av att behöva visa mig för folk på vägen till sjukhuset att jag mår illa och ligger halvt däckad på en brits hela besöket. Hon konstaterar snabbt som bara den att det är akut acne. Det kan tydligen uppkomma i samband med att man ändrar någon medicin eller stress och eftersom jag inte åt några mediciner när det hela uppkom så är det troligtvis stress som har framkallat detta.. 

   Jag blir hemskickad och ett par dagar senare får jag en kallelse och åker upp till sjukhuset igen. Det finns ett botemedel och det blir den första gången jag hör talas om roaccutan. Men ett stort problem uppstår, jag får nämligen också reda på att man måste ta ett blodprov för att ens få börja medicineringen och sedan flera under kurens gång för att hålla koll på levervärden och annat. NNNNEEEEEJJJJJ!! Jag KAN inte ta blodprov, jag har en sådan fobi att jag har undvikit att ta sprutor och blodprov i drygt 13 år.. Jag kan inte börja med den här behandlingen, jag får se ut såhär och lära mig att leva med det helt enkelt, det är den enda tanke som jag kan acceptera. Men sen så får jag se mig i spegeln och ser inte mig själv längre, en uppsvullen, rödflammig skugga av mitt gamla jag tittar tillbaka på mig och jag bestämmer mig för att försöka bli av med min fobi. 

   Jag tror egentligen inte på fobiträning, jag har provat någon gång och det har alltid slutat men att jag går därifrån utan hjälp och fortfarande rädd. Men jag tänker att det kan ju inte skada och jag får träffa en kurator på akkis, hon är den enda som har förstått min rädsla och verkligen gett mig medel att kunna ta itu med mina problem. Jag är henne evigt tacksam och även om arbetet med min fobiträning är långt ifrån över så har jag nu kunnat ta det första blodprovet och kan därigenom börja min resa tillbaka till att bli mig själv!